Tankar från en flygplats, leaving India...
Jag känner att kulturkrocken kommer bli större än väntat, framförallt med renlighet! Allt är så sjuuukt rent och folk är så piffiga och fräsha. Jag har spenderat tre månader i ett land där de flesta bra toalettbesök innebär att man slapp nudda någonting, och lyx är toapapper. Dessutom har jag jobbat på att vara så osexsig och oattraktiv som möjligt för att inte locka fram mer uppmärksamhet än man redan får. Jag kommer på mig själv med att tycka att tjejer som går runt med korta shorts eller klänningar som slutar över knäna ser lite billiga ut, och jag tänker direkt att "deeet kommer de ångra!". Men så är det ju inte här! Och kommer inte vara i NZ heller. Det kommer bli en omställning som tar ett tag tror jag. Jag går fortfarande runt med min jal runt mig som en mantel, smått obekväm med tanken på att visa axlarna och bringan (vi snackar ingen klyfta eller så, bara en bit hud 10 cm under halsen, haha!). Det är konstigt så snabbt man vänjer sig vid saker, utan att man ens märker det!
Det här blogginlägget är mer eller mindre ett brev...
Om det sista du vet är Hampi är det hela Rajastan svängen som inte förmedlats. Inför Hampi splittrade vi oss så det bara var jag och Johanna där, som ni vet. Vi åkte sedan, några timmar efter att de andra tjejerna kommit till Hampi, vidare via nattbuss, tåg och nattåg upp till Udaipur i Rajastan. Udaipur var himla fint, jag tycker väldigt mycket om det och vi hade en bra guide som vi hängde med en del, han och hans vänner. Lite locals sådär. Efter Udaipur åkte vi till Jodhpur som jag inte tyckte va särskilt spännande om jag ska vara ärlig. Men vi träffade en trevlig tjej från NZ där och så kollade vi på det fina fortet, so all is not lost. Därefter åkte vi till Jaisalmer för en kamel safari. Över natten, inte särskilt mycket öken att prata om, lite av en let down på den punkten men vi var en rolig grupp människor, kameler är sjukt stora djur (och jag fick "köra" min egen kamel efter ett tag och lärde mig dessutom hur man får dom att resa sig och lägga sig på kommando från ryggen, kul!!) och vi sov under bar himmel, vackert stjärnklar, på sanddynor (en jättesandlåda mitt på en stäpp typ, haha) så det var ändå en rolig erfarenhet! Sen åkte vi till Pushkar och där bestämde sig även Johanna för att hon inte ville norrut utan skulle söderut till Andeman Islands och helt plötsligt var jag ju tvungen att ta tag i mig själv och komma på vad JAG ville göra. (Pushkar var fint förresten, den heliga sjön var inte så imponerande från början men jag hade en riktigt trevlig spirituell erfarenhet på en promenad runt den, då det av någon outgrundlig annledning var nästan folktomt och man blev inte störd av folk som vill ha något av en). Efter lite halv breakdown av stress lyckades jag vara inloggad samtidigt som Jeeves och genom hans tips och att läsa i Lonely Planet har jag nu lagt upp en rutt som går Amritsar - Dharmasala (Mcleod Ganj är det ju egentligen man vill vara i) - Rishikesh - Varanasi - Agra - Delhi. De sista tre tänkte jag avverka på en vecka, med Varanasi i typ 3 dagar och nattbuss in, nattbuss ut ur Agra. Nu befinner jag mig i Mcleod Ganj, Dalai Lama och den tibetanska regeringens tillflyktsort, och hänger med ett par från England (fast tjejen är svenska, men har bott där i 9 år) och en Ozzie-grabb som för tillfället agerar min make för att göra sovsituationer enklare, haha! Hade också varit för alla som stör en hela tiden, men ingen stör en här! Det är starka skii-resort vibbar på denna lilla bergsby med det är en skön paus från det hektiska Indien där alla försöker lura sig på pengar, jag är lite emotionellt drained från det! Men här är stämningen mycket mer avslappnad och jag trivs mycket bra med den friska bergsluften!!! Ska nog bege mig ut på lite trecking med antagligen bara dagstrecker eller kanske en övernattning. Man kan få det för väldigt rimliga priser här! Tänkte dessutom kanske pröva på paragliding, för 2000 rupies får du nästan en timme i luften, crazy! Men vi får se!=)
Min rutt byggde mest på att jag är trött på indiskt stadsliv och konstanta hysteriska tempo, det tar verkligen musten ur en! Så jag bestämde mig för att jag verkligen ville se The Golden Temple och sen bege mig upp i bergen för lite lugn och ro. Och jag lyckades få billiga direkttågs biljetter till dagen efter, så jag kände att det nog va meningen! Haha! Träffade Lina och Pat (engelska paret) redan på tåget dit och vi har hängt sen dess. The Golden Temple är magnifikt, jag vet inte om du åkte dit men det är verkligen magiskt! Och dagen efter åkte vi till the border closing ceremony mellan Indien och Pakistan vilket håll varje dag och är ett helt galet spektakel. Folk dansar och springer fram och tillbaka framför publiken med Indiska flaggor, folk viftar små plastflaggor och platskepsar med "I love my India" och likt en fotbollsmatch skriker man ramsor, ett exempel är "Vi har fler muslimer än ni". Sen börjar teatern med dessa uniformsbeklädda män med röd tuppkam på hatten som marcherar runt så överdrivet att inte ens en parodiker hade tagit i så mycket. När de stannar sparka de sig nästan i pannan med ett rakt ben och armen går som en snabbspolad pendel vid sidan under marchen. Sen mäter de sig lite mot pakistanierna med olika poser och grejer, men sen korsar de flaggstångssnörena och firar ner flaggorna så de möts på mitten, vilket ju är lite fin symbolik. Men det var minst sagt en absurd upplevelse! Efteråt åkte vi till The Golden Tempel igen för att äta. Sikismen är en helt fantastiskt generös religion och varje dag serverar de upp till 80 000 mål mat (mer på högtider) helt gratis. Man sitter på golvet och tallriken fylls på tills du är mätt: Dal, chappati, veg. curry och nåt sött till efteråt. Sen går man och lämnar in sin tallrik och sen kan man hjälpa till att diska om man vill. Det är helt otroligt också, vilket väsen med alla dessa tallrika som går genom de olika nivåerna av smutsighet på vattnet och sedan kommer ut på andra sidan rena, och alla volentärer överallt som gör denna fantastiska sak möjlig. Man kan också sova gratis i deras sovsalar, med gratis säkerhetsskåp till väskor osv. Självklart är donationer välkomna och väntade, men det handlar bara om att ge så mycket man kan och vill, utan press eller krav. Fint, tycker jag!
Men Amritsar själv är ett skithål och inte trevligt alls, så det va skönt att åka vidare och bort från städer ett tag! Så efter en 7-8 timmars buss kom vi till Mcleod Ganj. Men det va jättesvårt att hitta boende vilket förvånade eftersom det inte är högsäsong och för mycket snö för långtrecking. Svaret gavs till oss av några andra backpackers: Vadå? Är inte ni här för Dalai Lamas lektioner på måndag och tisdag? Jo NU är vi! Så efter att ha visat pass och skaffat sig ett passerkort för hemska 10 rupies har vi nu tillträfa till 3 lektioner av Dalai Lama själv. Häftigt!
Nu är det bara 1,5 månads resande kvar, 2,5 vecka i Indien till och sen 4 veckor på NZ. Sedan ses vi mina kära vänner! I can't wait!!!=D
Country boys and girls getting down on the farm...
Mycket har hant sen mitt senaste inlagg och jag har flyttat runt en del och behovt fatta en hel del beslut. Det kanns bade for besvarligt och for personligt att ga in i detalj pa en blogg, men numera reser jag pa egen hand och lagger om mina planer. Jag har beslutat att denna omplanering sker enklast pa fast punkt sa jag har skaffat mig ett jobb! Efter att ha betalat en hacka till ett foretag som heter VisitOz akte jag till deras "training farm" i en vecka och larde mig lite olika "bra att kunna in the outback" saker, sa som kora motorcykel (snarare cross), saga med motorsag, kora traktor m.m. Helt arligt var det mer som ett lager med en underbar grupp manniskor fran varldens alla horn (inklusive en svenska som visade sig ha gatt pa Heleneholm, och tog studenten i varas! Varlden ar liten!). Men den framsta anledningen att man betalar sina alskade resekassa till VisitOz ar att de garanterar dig ett "rural" jobb. (Om man vill ha ett second year working holiday visa maste man ha jobbat 3 manader inom "rural", darfor ar det valdigt populart!) Sa efter att ha overvagt jobb med langdistanstavlingsstall och hastpolostall beslutade jag att istallet go for gold, the real deal, och har nu jobbat i 4 veckor pa en cattle farm mitt i ingenstans, "Rocky Springs"! (80km fran narmsta stad, vilket ar en riktig hala, haha! Minst 4 timmars korning till narmsta "storre" stad!)
Ett akta ozzie cafe pavag till Visit Oz
Ullis forsoker klura ut hur vaxelspaken funkar pa visit oz traktor
MOTORSAAAAAAG!
Jag trivs bra men det blir ganska ensamt! Jag ar den enda anstallda och sen ar det bara familjen, mamma Kylie, pappa Simon, 9ariga dottern Amilia och sen har vi 11arige Coby som gar pa internat i Toowomba (min. 4 timmar med bil, han kommer hem varannan helg max). Amilia gor "distance education" vilket Coby ocksa gjorde innan men det funkade inte for honom, man maste vara valdigt motiverad och klipsk for att klara sig bra i home education, jag beundrar verkligen hur Amilia klarar det! Men det finns inte mycket val, ingen skola ar nara nog for att kunna pendla varje dag och ingen skolbuss gar forbi har direkt, haha!
Jag bor i en liten gron stuga pa tomten, en "etta" med en dubbelsang och en enkelsang som jag just nu anvander som garderob, haha. "Oppen planlosning" med koket i sovrummet och ett badrum. Ganska hemtrevligt faktiskt och med en dvd spelare och en massa filmer ar ensamheten hanterbar ett tag till!=)
Min lilla stuga!=)
Det ar svart att sammanfatta vad mitt jobb innefattar, eftersom det ar allt mojligt! "Station hand" eller "farm hand" ar titeln och det innebar ungefar att jag gor vad Kylie eller Simon an ber mig gora. Det ingar en hel del housework, stada diska osv men jag jobbar ocksa mycket med djuren. Kor runt pa en quad bike (fyrhjulig motorcykel) och kollar att korna ar dar de ska vara, hjalper till med hantering av "the cattle", "rider in" en 10 arig hast vid namn White Lady som aldrig fatt ordentlig utbildning, ser efter hastarna etc etc. Men det ar inge kul att rabbla, sa jag ska istallet beratta om en av mina dagar, som var valdigt annorlunda fran alla mina dagar fore den i mitt liv. Dagen da vi testade tjurarnas sperma...! Hur gar man tillvaga nar man testar sperma? kanske ni fragar er. Hur far man tag i den? Well Ill tell you! (varning for grova ord, haha!) For att fa tjurarna att ejakulera maste man valdta dom analt med en jattedildo som skickar elektriska stotar till en "ejakuleringsnerv". Mitt jobb? Att se till att dildon stannade i den stackars tjurrumpan under proceduren, medan nagon annan fangade sperman i en jattekondom uppspand pa nagot som sag ut som en liten hov utan nat... Vad gjorde du forra torsdagen?=P Tyck inte allt for synd om tjurarna dock, alla andra dagar pa aret lever de ett riktigt lyxliv, atandes gras och lallandes runt tills det ar dax att gora kalvar och da slapps de in i en hage full a brunstiga kossor som de sedan "serve" i lugn och ro! But one day a year its just not good to have balls, says theko-termono steers (kastrerade pojkar). Oh, pa tal om ko-terminologi, vet ni vad en kviga (en forstfoderska) heter pa engelska? A heffa!=D Det har jag haft mycket roligt at i min ensamhet, nar jag kort runt pa min quad for att se till att alla kvigor ar i paddocken och inte har problem med kalvningen. Min egen favorit, nar jag ser manga av dom i en klunga: "A lump of heffas, a heffa-lump"=D (om du inte har last nalle puh gar detta rakt over huvudet pa dig!).
The trusty quad
Kossor (maste ju vara med saklart) som jag och the quad sakta med saker "push" till sin hage!
Och nu ar vi framme!=)
Var ar Ullis pavag da? Vad ar nasta steg? Det ar en mycket bra fraga! Jag vet att jag kommer stanna har till slutet av november, det ar step 1. Som det ser ut nu beger jag mig till NZ i en manad efter det, men det kan andras eftersom jag vill se till att jag kan traffa min familj som ar sugna pa att besoka mig har pa andra sidan jorden. Forhoppningsvis aker jag iallafall till Indien (som det ser ut nu, i januari) och reser runt i ca 3 manader med Johanna, Emmi och kanske Emma! Sa det ar faktiskt inte helt fel att vara Ullis, nar allt kommer omkring!=)
Det finns tusen andra saker att beratta och det finns en massa roligare och mer intressanta tankar jag vill dela med er, men detta blev ett inlagg med fokus pa information och inte underhallning. Forhoppningsvis bryts denna trend snarast mojligt!=)
Mina tankar ar hos er dar hemma och pa alla andra platser i varlden dar mina nara och kara spridit ut sig!;)
Nast uppdatering lovas halla sig inom en kortare tidsram an 3 manader!=P
Well you cant just pop into the petrol station, can you?
View from my front door
Jag ar ingen bloggare men...
Noden har ingen lag so here I go again! Detta far val bli en liten introduktion eftersom jag inte riktigt har tid att skriva ett monsterinlagg. Men for att fatta mig kort har vi nu efter 20 dagar i Australien har bott pa hostel i Cairns for att fixa och dona med en massa byrakrati, bankkonton och tax numbers och annat skoj. Vi har ocksa, efter flitigt letande, funnit var stora karlek, undret Bella: En Ford Econovan i tre nyanser av blatt med fina vita blommor och en stor rosa blomma pa dorren pa forarsidan (Oh yes, Jeeves kanner sig mycket manlig med den). Hon har varit en "Wicked Van" vilket ar en bolag som hyr ut vans over hela Australien med coola grafittimonster (inte den farliga sorten, utan "patterns") malade pa sig. Hon har blivit ommalad sen dess, men hennes insida ar "kitted out" som en Wicked van, vilket ar "Wicked" indeed och vi far plats med allt och lite till i henne. Hon kom dessutom fullt uttrustad med allt som behovs for matlagning osv. Vi alskar henne och hon blev snabbt en i ganget!
Vi har nu akt runt Cairns i lite over en vecka och hittat en massa fina stallen med en massa trevliga manniskor. Vi har kort upp i "bergen" vilket var skont och lite svalare. Vi har badat i floder och vandrat i djungeln och tittat pa vattenfall. En del finns pa bild, annat bara i minnet! Dessa bilder kommer delges er vid senare tillfalle, da jag for tillfallet inte har tillatelse att ladda upp dem pa datorn jag sitter vid.
Vi ar tillbaka i Cairns idag for att hamta post, kopa en karta over alla campsites (och vad som finns dar + vad de kostar om de kostar) och kolla runt lite pa inter-natet!
Jag tankte avrunda detta korta inlednings-inlagg med en liten anekdot fran gardagen, which will go down in history as MacGyver day. Vi hade kort en bra bit och var bade trotta och ganska overhettade. Vi stannade vid en mataffar for att kopa brod och nya butangastuber till vart kok. Vi hade varit inne i den svala butiken och kom ater ut till Bella. Jeeves hade nycklarna vilka han placerade pa "diskbanken" efter att ha oppnat bakluckan medan vi packade in vara varor. Sen laste han smidigt luckan genom att trycka in lasknappen innan han slog igen den. SHIT! Dar lag nycklarna sa tryggt pa andra sidan glaset, med alla dorrar sa flitigt lasta omkring dem..... Vi springer nagra varv runt Bella innan vi inser att Jeeves fonster ar pa glant, dock bara ca 5 cm, sa inte tillrackligt for att fa in en arm, inte ens min som ar relativt smal. Fasiken! Jeeves svar och jag springer runt frenetiskt pa parkeringsplatser for att hitta pinnar. Hittar tillslut tva som passar for andamalet, klattrar upp pa dacket (medan Jeeves haller mig sa jag inte faller baklanges) medan och forsoker febbla upp lasknappen. Fail! Ena pinnen tappar jag, och med den faller poletten ner att det inte gar att oppna ett las med tva slappt hangande pinnar. Insikten att vi inte kommer in i bilen borjar sjunka in, och med den fortvivlan over hur det ska kunna ga till aven om man ringer en lassmed. Eller om nagon har ringt polisen. "No officier, Im not trying to steel it, its my car, honest! I just locked the keys in and am now trying to brake in to get them!" Na, ingen bra plan. Jeeves borjar mumla nagonting om "A coathanger, a coathanger would work". Why? Jo han har kommit pa att om vi lyckas pa ner nagonting som kan ta tag runt fonsterveven, vi kan dra upp den ett halvt varv, och darmed oppna fonstret lite till, sa att jag far in armen. Men vi har ingen galge... Ett snore borde funka, tanker jag, men jag har ju bara snore om jag satter det som ett balte... Balte! Jeeves har alltid balte! (eftersom alla hans byxor blivit for stora efter hans aktiva resande och nersmalnande) Av med baltet och sa borjas kampen pa nytt. Vi firar ner baltet efter att ha vant bort "piggen" och medan jag haller baltet ratt puttar Jeeves pa det "innifran" bilen med den pinne vi har kvar. Och helt plotsligt, nar vi ar nara att ge upp, lyckas vi fa "the buckel" runt knoppen, drar upp veven och tanka sig, oppningen ar precis sa stor att jag kan pressa in min arm (med viss smarta) och na den lilla las-knappen! INNE! Vi loste var hopplosa situation MacGyver style, och ingen verkade ha ringt polisen, haha! Behover jag saga att vi var ganska nojda med oss sjalva efterat? Och med Bella! Vilken kampe! Henne bryter man sig inte in i i forsta taget!
Nu ska vi ata lite och sen bege oss langt ifran Cairns igen med var nya "Har kan man sova" karta!!
Hoppas allt ar bra med er dar hemma! Jag tanker pa er varje dag!
//Ullis (och Jeeves forstas)
Ps/ Nasta inlagg ska jag forsoka skriva i forvag pa Brian (var netbook) dar jag har "shortcuts" till de dar tre bokstaverna som just nu heter "aao". Jag ber om ursakt for den extra anstrangningen franvaron av dessa kan ha orsakat er! ;)
